Diskrimineringsombudsmannen (DO)

Regler i en lag skyddar först när de följs i praktiken. I Sverige finns därför en myndighet med uppgiften att vaka över skyddet mot diskriminering: Diskrimineringsombudsmannen, som oftast förkortas DO.

En myndighet är en statlig organisation som genomför politikernas beslut i praktiken. Det är samma slags organisation som du mött tidigare i kursen, till exempel Försäkringskassan och Migrationsverket. DO är alltså en del av den statliga organisationen, men myndigheten har ett eget och särskilt uppdrag: att arbeta för alla lika rättigheter och möjligheter.

Vad betyder då det uppdraget? Att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter betyder att alla människor ska ha samma rättigheter och samma möjligheter att delta i samhället, oavsett vem man är. Uppdraget ligger nära det som grundlagen säger när den kräver att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet. DO:s arbete går alltså i samma riktning som den grundlagsregel du mötte i lektionens inledning.

DO:s konkreta uppgift är att se till att diskrimineringslagen följs. Att en lag följs betyder att den gäller i praktiken, inte bara som text på papper. De som omfattas av lagens regler ska alltså faktiskt behandla människor enligt vad lagen säger.

Vad omfattar då att lagen följs? Det kan du koppla till förra lektionen, som visade att diskrimineringslagen innehåller två delar. Den ena delen är förbudet: företag och organisationer får inte behandla människor sämre än andra på grund av diskrimineringsgrunderna, till exempel kön, religion, ålder eller etnisk tillhörighet. Den andra delen är kraven på aktiva åtgärder: arbetsplatser och skolor ska aktivt arbeta för att motverka diskriminering. Att DO ser till att lagen följs omfattar alltså båda delarna, både förbudet och skyldigheten att arbeta aktivt.

En särskild myndighet behövs för att lagens regler riktas till många olika verksamheter. Företag, organisationer, arbetsplatser och skolor omfattas alla av lagen, och reglerna ska gälla lika för alla. DO är den myndighet som har rollen att se till att just diskrimineringslagen efterlevs.

Lektionerna i kapitlet hittills bildar tillsammans en kedja. Grundlagen ligger längst upp: den säger att det allmänna ska motverka diskriminering och verka för delaktighet och jämlikhet. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna uttrycker samma princip internationellt: ingen ska diskrimineras, till exempel på grund av kön eller hudfärg. Diskrimineringslagen översätter principerna till konkreta regler med särskilda grunder och krav på aktiva åtgärder. Och DO är myndigheten som ser till att lagens regler följs.

Kedjan visar hur principerna blir praktik. Principen om lika rättigheter finns först i grundlagen och i FN:s förklaring. Därefter finns den som konkreta regler i diskrimineringslagen. Till sist finns en myndighet med uppgiften att lagen verkligen följs. Diskriminering, att vissa människor behandlas sämre än andra, är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, och i Sverige omfattas det av ett förbud med en myndighet bakom sig.

Målet är detsamma genom hela kedjan: att alla människor ska ha lika rättigheter och lika möjligheter i samhället. Det är den tanke som grundlagen, FN:s förklaring och diskrimineringslagen tillsammans bygger upp, och som DO ser till att lagen förverkligar.