De tre styrningsnivåerna

Ett land behöver fatta beslut om många olika saker: lagar för hela landet, sjukvård i ett område och aktiviteter i närmiljön. Därför delas det politiska ansvaret mellan tre nivåer. Varje nivå har ett eget ansvarsområde och egna politiker som fattar beslut där.

Nivåerna har namn som är knutna till hur stora områden de täcker. Den nivå som gäller hela landet kallas nationell nivå. Ordet nation betyder land, och den nivå som avses kallas oftast staten. Den mellannivå som omfattar ett bredare område än en enskild ort kallas regional nivå och leds av regioner. Den nivå som ligger närmast dig som bor i Sverige kallas kommunal nivå, och där fattas besluten av kommunerna. Ordningen blir alltså, från det stora till det lilla: staten, regionerna och kommunerna.

En del gäller samtidigt för alla nivåer. Invånarna bestämmer själva vilka politiker som ska styra genom att rösta i allmänna val. Det gäller såväl riksdagen som en region och en kommun, så den politiska makten har sin grund hos folket oavsett nivå.

Staten kallas den organisationsnivå där landets gemensamma beslut fattas, alltså den nationella nivån. Ordet kan låta abstrakt, men det betyder helt enkelt den samling av institutioner som driver landet på helhetsnivå. Staten byggs upp av fyra delar: riksdagen, regeringen, myndigheterna och domstolarna.

De två första delarna arbetar tillsammans längst upp i organisationen. Riksdagen består av folkvalda ledamöter, det vill säga representanter som medborgarna röstar fram i allmänna val. Där debatteras och beslutas vilka lagar som ska gälla samt hur statens pengar ska användas. Regeringen är den gren som styr landet mellan dessa beslut. Spetsen heter statsminister, en person som riksdagen utser. Statsministern utser därefter sina medarbetare, ministrarna.

Under politikerna finns myndigheterna, som har en mycket konkret funktion i invånarnas vardag. De genomför politikernas beslut i praktiken. Ett exempel är Försäkringskassan, som beslutar om föräldrapenningen. Migrationsverket är en annan myndighet, som arbetar med frågor om inflyttning till Sverige. Den fjärde delen är domstolarna, som kompletterar statens organisation.

Tillsammans bygger de fyra delarna på samma princip: politikerna, alltså riksdagen och regeringen, fattar beslut om lagar, regler och budget, medan myndigheterna genomför besluten i praktiken.

Ett steg ner från staten möter vi regionerna. Antalet regioner i landet uppgår till 21. Var och en täcker ett eget geografiskt område, och en central uppgift för varje region är sjukvården inom det området. Precis som i riksdagen fattar regionens politiker sina beslut i regionfullmäktige.

Under regionerna bryts landet ner i 290 kommuner, den nivå vars beslut berör vardagen direkt hos invånaren. Exempelvis ser kommunen till att skolor finns i närområdet, och den bistår äldre och sjuka som inte klarar vardagen på egen hand.

Det är lätt att blanda ihop begreppen kommun och region. Kom ihåg skillnaden: en region spänner över ett betydligt bredare geografiskt område och omfattar flera olika orter samtidigt, medan kommunen svarar för din närmaste vardagsmiljö. Samtidigt fungerar båda nivåerna på liknande sätt mot sina invånare: de flesta betalar skatt både till sin kommun och till sin region.

Sveriges politik begränsas dock inte av landets gränser. Landet deltar dessutom i Europeiska unionen, EU, ett samarbete mellan europeiska länder. Eftersom Sverige är medlem i unionen spelar de gemensamma besluten som fattas där en roll även för hur landet styrs.

Se till att du skiljer EU:s roll från nivåbegreppet. Man kan tro att EU utgör en fjärde svensk politisk nivå, men så är det inte. Det politiska ansvaret i landet delas enbart mellan de tre nivåerna: staten, regionerna och kommunerna. EU:s arbete sker utöver de svenska nivåerna, och EU räknas alltså inte som en fjärde politisk nivå i landet. Med kunskapen om både nivåerna och EU:s roll blir det lättare att förstå vem som ansvarar för en given fråga i samhället.