Skatt på arbete och försäkringar

När kursen nu möter arbetslivet följer skatten med som en fast del. Alla som arbetar betalar skatt på sin lön. Skatten är alltså ingen frivillig avgift – den hör till arbetet, oavsett var man jobbar eller vad man gör.

Hur mycket betalar man då? Det beror på inkomsten. Hur mycket man betalar i skatt styrs alltså av hur mycket man tjänar – två personer med olika inkomst betalar olika mycket.

En viktig regel hänger med: det är olagligt att arbeta utan att betala skatt. Skatt på arbete är alltså inget val – den gäller alla som arbetar, varje gång.

Arbetsgivarens kostnader för en anställd slutar inte vid lönen. Arbetsgivaren måste betala avgifter till staten för de anställdas pension och sjukförsäkring. Dessa avgifter kallas arbetsgivaravgifter.

Ordet utöver är nyckeln till begreppet. Arbetsgivaravgifterna betalas utöver de anställdas löner: arbetsgivaren betalar alltså både lönen till den anställda och avgifterna till staten. Avgifterna tas alltså inte från den anställdas lön – de kommer ovanpå.

Du minns arbetsgivaravgifterna från kapitlet om välfärden, där de räknades som en av skatterna. Härifrån, arbetslivets sida, är det samma pengar: en kostnad arbetsgivaren betalar för varje anställd, och pengarna går till bland annat sjukförsäkring och pensioner.

Vart tar sedan pengarna vägen? En del av svaret finns i ordet försäkring. Staten ger pengar genom socialförsäkringar som till exempel pension, sjukpenning och barnbidrag.

Pensionen knyter ihop lektionens trådar. Arbetsgivaravgifterna finansierar bland annat pension, och samtidigt är pensionen en av de socialförsäkringar som staten ger pengar genom. Kedjan går från arbetsgivarens avgifter, via staten, till trygghet i människors liv.

En tredje socialförsäkring är arbetslöshetsförsäkringen. Den gör det möjligt för en arbetslös person att ha en inkomst. Hur den försäkringen fungerar i praktiken, genom A-kassan, tar nästa lektion upp.