Proportionellt valsystem

Sveriges riksdagsval är proportionella. Namnet beskriver principen: platserna fördelas i proportion till rösterna. I ett proportionellt val får partier platser utifrån hur stor andel röster de fått.

Formuleringen är värd att stanna vid. Det är inte antalet röster i sig som avgör hur många platser ett parti får, utan andelen: hur stor del av alla röster partiet samlade. Ju större andel röster ett parti får, desto större andel av platserna tillfaller partiet.

Principen hänger ihop med demokratins krav att väljarna ska kunna välja mellan flera politiska alternativ. Fler partier ställer upp i valet, och platserna delas mellan dem efter hur väljarna röstade.

Eftersom platserna delas mellan partierna efter röstandelarna behöver partier ofta samarbeta efter ett proportionellt val. Målet med samarbetet är att få majoritet för sina förslag.

Vad majoritet då betyder är värt att fästa vid. Fler än hälften av mandaten kallas en majoritet. Har ett enskilt parti fler än hälften av mandaten i riksdagen har det absolut majoritet. Det är ovanligt i Sverige, där partier oftast måste samarbeta.

Ett sätt att samarbeta är att bilda koalition. En koalition är när två eller flera partier samarbetar för att få majoritet i riksdagen och bilda regering tillsammans.

Ett annat sätt är att stödja en regering utan att sitta i den. Ett stödparti är ett parti som stödjer en regering utan att ingå i den. Stödpartiet kan ändå få inflytande över politiken genom överenskommelser med regeringen.

Riksdagen har 349 mandat. De flesta av dem är fasta mandat, som fördelas direkt i varje valkrets.

Utjämningsmandaten är mandat som inte är knutna till en särskild valkrets. De används för att fördela mandaten proportionellt mellan partierna i hela landet, så att resultatet blir så proportionellt som möjligt. Skillnaden mellan de två mandatstyperna är alltså just kopplingen till valkretsarna: de fasta mandaten hör till en valkrets, utjämningsmandaten gör inte det.

Av riksdagens 349 mandat är 310 fasta mandat och 39 utjämningsmandat. Ett sätt att minnas siffrorna är räkningen: 310 plus 39 blir 349. För utjämningsmandaten kan du tänka "tre-nio" – 39.

Namnet hjälper också: utjämningsmandaten utjämnar. De jämnar ut skillnader mellan valkretsarna, så att hela landets resultat blir proportionellt mellan partierna.

Utöver röstningen på partier finns ett sätt att påverka vilka personer som blir valda: personval. Personval innebär att väljarna kan rösta på en specifik kandidat inom ett parti, alltså på en person i stället för bara på partiet.

För att en kandidat ska bli vald genom personval krävs ett visst antal röster. I riksdagsvalet behöver kandidaten få minst 10 procent av partiets röster. I region- och kommunval räcker 5 procent. Ett sätt att minnas skillnaden: 10 procent för riksdagen, 5 procent för region och kommun.

Röstar man istället bara på partiet utan att ange någon kandidat kallas det en partiröst. Då avgör partiets valsedel vilka kandidater som blir valda.

Tillsammans ger delarna i lektionen hela bilden av hur röster blir platser. Valet är proportionellt: partierna får platser efter sin röstandel. De 349 mandaten delas i 310 fasta mandat i valkretsarna och 39 utjämningsmandat som gör hela landets resultat proportionellt. Oftast behövs samarbete för att nå majoritet – genom koalitioner eller stödpartier – och med en personröst kan väljaren dessutom påverka vilka personer som fyller partiets platser.