Rättsväsendets myndigheter

När ett brott begås – eller misstänks – behövs många händer. I Sverige samlas arbetet kring brott under ett gemensamt namn: rättsväsendet. Rättsväsendet består av Polisen, Åklagarmyndigheten, domstolarna, Brottsoffermyndigheten och Kriminalvården.

De fem delarna har olika uppgifter, och ingen av dem klarar hela arbetet ensam. Den som utreder ett brott dömer inte, och den som dömer ser inte till att straffet verkställs. Varje myndighet har sin roll.

I den här lektionen går vi igenom vad var och en av de fem gör. I nästa lektion följer vi hur en brottsutredning ser ut steg för steg.

Polisens uppgift är att upprätthålla lag och ordning och att förebygga och utreder brott. Uppgiften innehåller alltså tre delar: förebygga betyder att hindra brott från att ske, utreda betyder att ta reda på vad som har hänt, och upprätthålla lag och ordning handlar om vardagens trygghet.

Polisen gör också mer än att jobba med brott. Polisen gör pass och nationella id-kort till svenska medborgare och beslutar om olika tillstånd, till exempel för en demonstration.

För att göra samhället tryggt samarbetar polisen med skolor, kommuner, företag, föreningar och med andra myndigheter.

Du kan själv kontakta polisen om du ser något farligt eller misstänkt. Polisen kan också hjälpa människor som råkat ut för brott eller behöver skydd.

När polisen har utrett ett brott tar nästa myndighet vid. Åklagarmyndigheten avgör om personer som misstänks för brott ska ställas inför en domstol.

Formuleringen är värd att stanna vid. Det är alltså inte polisen som beslutar att en misstänkt ska ställas inför domstol, och inte heller domstolen som tar initiativet till prövningen. Beslutet om att en person som misstänks för brott ska ställas inför en domstol fattas av åklagarmyndigheten.

Domstolarna är den tredje delen i rättsväsendet. Domstolar granskar bevis och fattar därefter beslut om påföljd, som böter eller fängelse, eller om frikännande.

Granskningen är domstolens arbetsmetod, och den kan sammanfattas kort: bevis in, dom ut. Först tittar domstolen på bevisen, sedan fattas beslutet.

Två olika beslut kan komma ut ur granskningen. Är personen skyldig beslutar domstolen om en påföljd. Påföljd är namnet på det straff en dömd person får, till exempel böter eller fängelse. Är personen oskyldig frikänns den: frikännande betyder att domstolen bedömer att den misstänkte inte är skyldig.

Rättsväsendet handlar inte bara om den som misstänks för brott. Brottsoffermyndigheten tar hand om personer som utsatts för brott. Brottsoffer är namnet på dem som drabbats av ett brott, och myndighetens namn pekar därför direkt på dess uppgift.

Kriminalvården ansvarar bland annat för fängelser och för att dömda personer avtjänar sina straff. Att avtjäna ett straff betyder att genomföra det, alltså att vistas i fängelset den tid som beslutats.

Kriminalvården kommer in i bilden efter domstolens beslut: det är den som dömts som ska avtjäna straffet, och påföljden beslutas av domstolarna, inte av kriminalvården.

Med fem myndigheter kan det kännas svårt att komma ihåg vem som gör vad, men uppgifterna formar en kedja: polisen förebygger och utreder brott, åklagarmyndigheten avgör om den misstänkte ska ställas inför domstol, domstolarna granskar bevisen och beslutar om påföljd eller frikännande, och kriminalvården ser till att dömda personer avtjänar sina straff.

Brottsoffermyndigheten finns med i kedjan åt den andra sidan: den tar hand om de personer som drabbats av brottet.

Nästa lektion följer kedjan i detalj genom brottsprocessen: från polisanmälan via förhör och förundersökning till anhållan och häktning.